Lever du?

Var länge sen jag hörde ifrån dig nu?!

Jag vill inte bryta mitt liv, men samtidigt vill jag vara hos dig mer än vad jag är, vi lever ju faktiskt idag!

Jag vill även vara nära den närmaste i mitt liv, vi ses aldrig!  och när vi ses är man spytrött och orkar ej med varandra!  Trött på att ej komma till ro och göra vår familj!

Trött att tiden man lever som piggast på dygnet läggs inte på det man vill lägga den på utan på en gnällig, otacksam, eller någon som man ej känner på! jag villl lägga den på dig eller dig eller dig istället. På de människor som betyder mest i mitt liv.

Och särkillt på dig, för ditt liv rinner sakta ur och jag sitter hellre med dig och dricker snabbkaffe nu än att koka kaffe till ett antal x som jag ej känner.

Istället förnekar jag mitt liv, jobba på! och drar mig undan och gråter en skvätt på toaletten, eller jobba på utan att tänka på vad jag egentligen sysslar med, springer i mål när dagen är slut och verka duktig! Jag jobbar ju och sjukskriver mig inte!

Snart är jag förädrarlös, ingen som bryr sig att jag existerar! eller kan ej! För du är död och du är sjuk, borta i dimman.

Tack vänner och familj.

*poff*