på Vädergatan, en vecka innan han gick bort med 2 personal från PIVA, det var fint gjort av dom tycker jag. Han fikade med dom i hans lägenhet, i hans fåtölj. Ett adjö till sitt hem.
En ung kvinna som jobbade där sa att han ofta pratade om mig, att han var stolt över sin dotter. Känns trevligt att höra.
Det bästa minnet jag har från sjukhusett av pappa var när han var i sin klara stund bad mig krypa ner i sängen men jag valde att avstå. jag satt på sängkanten, liggandes med överkroppen, han kramade mig med sin hand runt min axel, viskade att han älskar mig. :) Han sa: var inte ledsen.
*poff*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar