Får jag ångest att jag valde just kremering, men vet inte heller hur jag känt om det var jordbegravning, då hela kroppen ska ner i jorden men sen tröstar jag mig själv att maskarna äter ej på min fina pappa, vi ska ju bli jord i vilket fall..fast det tar längre tid bara med hela kistan, hela pappa. Sen att hela graven fylls med vatten.Nej! Jag tror vi möttes på halva vägen, känns skönt att pappa var troende. Nu är det ändå försent. Pappa kommer ej åter. Jag vill släppa tankarna ang pappa nu.
*poff*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar